Förlossningsberättelse:
Den 19 december var han beräknad till först och sedan den 21 december.Den 18 december var jag trött på att vara gravid och sitta inne så jag bestämde mig för att när Leon åkte å tränade så fick han släppa av mig på allum.Jag gick runt i ca 1 timme sen fick jag plötsligt stanna för jag kände ett enormt tryck ner och lite värk.Efter ett tag blev det värre och jag fick hänga över kundvagnen och ringa efter Leon.Han fick komma in på ica maxi å hämta mig och hjälpa mig gå för det kändes som om allt var på väg att falla ut.Vi åkte hem och det lugnade sig lite framåt kvällen.På morgon kl 05.00 vaknade jag av att det kändes blött i trosorna.Det var inte vattnet utan slemproppen som gått(låter äckligt,ja vet:)Gick på toaletten och tvättade rent mig och kände plötsligt hur värkarna börjat!Fick panik å ringde mamma å malin å grät!Ringde in till förlossningen och de sa att jag fick åka in när jag ville om jag var orolig.Lugnade mig och försökte sova lite till-omöjligt med värkar kan jag säga.
När klockan var 14.00 så kände jag att nej nu åker vi in.Väl framme fick vi ett rum och jag blev undersökt.Då var jag öppen 3 cm.Hela förlossningen var rätt odramatisk faktiskt,inte alls lika otäckt som jag trott.Värkarna var helt ok,jag tog inget smärtstillande eller lustgas alls förrän kl var sent på kvällen,ca 21.00.Blev först mest illamående och kände mig konstig.Leon testade åxå å tyckte det var jättekul.Leon fick in en säng och somnade.Barnmorksna stack hål på foster säcken så att vattnet gick för att snabba på det hela,kändes jätteskumt och varmt,som om man kissade på sig.Jag fick epidural på kvällen och fick en reaktion.Svällde upp i ena benet å foten och fick klåda över hela kroppen,svårt och andas och det kliade och brände men värkarna var som bortblåsta.Kände absolut ingenting på flera timmar.Fick hjälp av min underbara barnmorska Karin att gå på toaletten.Såg då att bebisen bajsat i vattnet och fick panik och började tokspy!Hon förklarade att det inte var farligt och väldigt vanligt.Sen kliade hon mig på ryggen och masserade mina fötter å ben med olja.Jätteskönt och lugnande!!Bästa barnmorskan någonsin.Hon stannade hela natten och kl.07 på morgonen den 20:e gick hon av sitt pass och jag fick en ny barnmorska som hette Lina.Nu började bebisen tryckas ner å nu hjälpte inte epiduralen-vilket tryck!!Kändes mest som om han skulle komma ut i rumpan och det gorde faktiskt mest ont där åxå.De fick trycka med handen mot vid varje värk.Ja det var jättejobbigt men jag drog lustgas för glatta livet å var mer eller mindre väck i huvudet så jag uppfattade inte tiden så mycket.Vid 10 tiden var det riktigt jobbigt och jag bad om hjälp,han ville inte riktigt komma ner sista lilla biten innan det var dags att krysta.Överläkare kom in med 3 andra å de började gräva i mig och dra i blygdläpparna åt sidorna,detta var inte skönt kan jag upplysa om!Klockan 10.10 var det dags att krysta-fy helvete!Kändes som jag brann upp och det slet å drog i mig.Kändes som en evighet och jag skrek för glatta livet och drog lustgas.Jobbigast vara att stanna upp å vila för man vila bara trycka på!När de sa till mig att nu är det bara en krystning kvar så trodde jag knappt mina ögon.Ville bara spy av smärta men tog i det sista å skrek som bara den!Sen sa det bara ploff och ut kom han i en väldig fart.Med en gång försvann smärtan,den var helt borta:)Klockan var då 10.30 så jag hade bara krystat i 20 minuter vilket kändes som en timme:)De la han på min mage och jag sa Hej älskling och tittade på hans huvud och såg massa mörkt hår:)sen lutade jag huvudet bakåt och andades ut av utmattning.
Sen knådade de min mage och bad mig krysta till och ut kom moderkakan med en gång,vilket jag hade oroat mig för massor.De klippte navelsträngen och la honom hos mig för att gosa.Jag var så trött att jag knappt märkte vad som hände.Efter ett tag la jag honom till bröstet och han började amma och jag somnade på en gång.De väckte mig efter en halvtimme och skulle sen väga och mäta honom plus alla andra tester.När det var klart la de honom hos mig igen och han sög på andra bröstet och jag somnade om igen.Helt slut men det var så skönt när allt var över,sån lättnad!
Han vägde 3145 gram och var 49cm lång.
Julius blev hans namn och vilken älskling vi fått.Leon grät av lycka flera ggr,min älskade såå stolt!Kärlek mellan 2 personer när den är som allra vackrast <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar